Insändare
Här publiceras egenproducerade insändare och debattartiklar
i sin ocensurerade form som skickats till tidningar runtom i Sverige.
2026-03-XX
Öppet brev till SVT
Så är det valår igen i Sverige år 2026 i ett land som sägs vara så demokratiskt. Men jag får känslan av att allt fler inte upplever den representativa demokratin som speciellt demokratisk längre. Detta kan bero på att gamla partier förändrats i grunden och inte längre står för det, som var anledningen till att de en gång bildades.
Effektiva spärrar finns för att förhindra nya partier från att komma in i Riksdagen. Vi har den ekonomiska spärren för partistöd som gör att nya partier inte har råd att synas via reklamkampanjer i olika media och genom valaffischer och kanske inte heller har råd att trycka valsedlar.
En annan effektiv spärr är spärren mot valsedelsdistribution, där vissa kommuner vägrar att distribuera inlämnade valsedlar ut till vallokalerna, medan andra kommuner välvilligt distribuerar valsedlarna ut till vallokalerna. Detta är mycket märkligt i en så viktig fråga som demokratin.
En annan spärr är mediespärren, som förhindrar småpartier från att synas i TV-rutan, medan etablerade partier får fri reklam genom att synas där. Det känns speciellt fel när SVT är skattefinansierat, och borde därför informera väljarna om samtliga alternativa partier som ställer upp i valet på olika nivåer runt om i landet. Hur ska annars väljarna veta vilka alternativ som finns?
Om det vore någon rättvisa och om det rådde en fullvärdig demokrati, så borde alla de politiska partier som vill vara med och synas, få delta i offentliga TV-debatter och andra informationsprogram.
Jag tror att många väljare är trötta på det allt mer hetsiga politiska käbblet i TV inför varje val och att det skulle vara mer intressant och mer uppskattat med en serie informationsprogram och debatter i TV, där endast nya eller mindre kända eller okända partier fick medverka och föra ut sina idéer.
Krister Lilja
Initiativtagare till Tankesmedjan Humanpartiet.se
samt Knapptryckare
Så är det valår igen i Sverige år 2026 i ett land som sägs vara så demokratiskt. Men jag får känslan av att allt fler inte upplever den representativa demokratin som speciellt demokratisk längre. Detta kan bero på att gamla partier förändrats i grunden och inte längre står för det, som var anledningen till att de en gång bildades.
Effektiva spärrar finns för att förhindra nya partier från att komma in i Riksdagen. Vi har den ekonomiska spärren för partistöd som gör att nya partier inte har råd att synas via reklamkampanjer i olika media och genom valaffischer och kanske inte heller har råd att trycka valsedlar.
En annan effektiv spärr är spärren mot valsedelsdistribution, där vissa kommuner vägrar att distribuera inlämnade valsedlar ut till vallokalerna, medan andra kommuner välvilligt distribuerar valsedlarna ut till vallokalerna. Detta är mycket märkligt i en så viktig fråga som demokratin.
En annan spärr är mediespärren, som förhindrar småpartier från att synas i TV-rutan, medan etablerade partier får fri reklam genom att synas där. Det känns speciellt fel när SVT är skattefinansierat, och borde därför informera väljarna om samtliga alternativa partier som ställer upp i valet på olika nivåer runt om i landet. Hur ska annars väljarna veta vilka alternativ som finns?
Om det vore någon rättvisa och om det rådde en fullvärdig demokrati, så borde alla de politiska partier som vill vara med och synas, få delta i offentliga TV-debatter och andra informationsprogram.
Jag tror att många väljare är trötta på det allt mer hetsiga politiska käbblet i TV inför varje val och att det skulle vara mer intressant och mer uppskattat med en serie informationsprogram och debatter i TV, där endast nya eller mindre kända eller okända partier fick medverka och föra ut sina idéer.
Krister Lilja
Initiativtagare till Tankesmedjan Humanpartiet.se
samt Knapptryckare
2026-02-08
Tänk om
Tänk om alla arbetslösa i Sverige skulle kollektivanslutas till ett "Arbetslösas Parti" på samma sätt som LO-medlemmar kollektivanslöts till Socialdemokraterna förr i tiden. Då skulle vi ha ett parti med fler medlemmar än de 8 Riksdagspartierna tillsammans. Om vi skulle se dagens situation med 1980-talsglasögon, så är vi inne i en stor och ohållbar samhällskris skapad av Riksdagspartierna. Sedan Socialdemokraterna lämnat arbetarpolitiken bakom sig och slutit sig till den nya modellen, att öka vinsterna genom att sänka lönerna, så kan man säga att gränsen mellan vänster och höger har flyttat utanför Riksdagshuset.
Den representativa demokratin har fungerat så länge som det fanns en maktbalans mellan arbete och kapital i Riksdagen. Konsekvenserna av att så inte längre är fallet, tar sig uttryck på fler olika sätt i vårt svenska samhälle. Förr var arbetet något som ansågs hålla oss friska och välmående under parollen "Arbete befrämjar hälsa och välstånd". Stress är det nya ordet för extrem arbetsbelastning under den dolda lönedumpningsmodellen, där politiker hoppas att arbetare inte ska förstå hur mycket deras arbete nedvärderats, när de får lön för kanske en sjättedel i arbetstid för ett visst arbetsmoment.
Sjukskrivningarna för psykisk ohälsa är ingen gåta, utan bekräftar bara vad som händer med människor när de hamnar i en situation av maktlöshet. Detta kan gälla både arbetande och arbetslösa och situationen kan vara orsaken till det stora behovet av droger, för att stå ut med tillvaron.
Det samhälle vi nu har, har uppstått av att 349 personer agerar verkställande organ till EU, samt till Sveriges och världens rikaste människor. Jag tror inte att små enmans- och fåmansföretagare i allmänhet tycker att vårt land har utvecklats i rätt riktning med en allt mer utbredd fattigdom, utslagning, utbrändhet och människor som inte längre kan känna någon glädje eller framtidstro.
Krister Lilja
Initiativtagare till Tankesmedjan Humanpartiet.se
samt Knapptryckare
Tänk om alla arbetslösa i Sverige skulle kollektivanslutas till ett "Arbetslösas Parti" på samma sätt som LO-medlemmar kollektivanslöts till Socialdemokraterna förr i tiden. Då skulle vi ha ett parti med fler medlemmar än de 8 Riksdagspartierna tillsammans. Om vi skulle se dagens situation med 1980-talsglasögon, så är vi inne i en stor och ohållbar samhällskris skapad av Riksdagspartierna. Sedan Socialdemokraterna lämnat arbetarpolitiken bakom sig och slutit sig till den nya modellen, att öka vinsterna genom att sänka lönerna, så kan man säga att gränsen mellan vänster och höger har flyttat utanför Riksdagshuset.
Den representativa demokratin har fungerat så länge som det fanns en maktbalans mellan arbete och kapital i Riksdagen. Konsekvenserna av att så inte längre är fallet, tar sig uttryck på fler olika sätt i vårt svenska samhälle. Förr var arbetet något som ansågs hålla oss friska och välmående under parollen "Arbete befrämjar hälsa och välstånd". Stress är det nya ordet för extrem arbetsbelastning under den dolda lönedumpningsmodellen, där politiker hoppas att arbetare inte ska förstå hur mycket deras arbete nedvärderats, när de får lön för kanske en sjättedel i arbetstid för ett visst arbetsmoment.
Sjukskrivningarna för psykisk ohälsa är ingen gåta, utan bekräftar bara vad som händer med människor när de hamnar i en situation av maktlöshet. Detta kan gälla både arbetande och arbetslösa och situationen kan vara orsaken till det stora behovet av droger, för att stå ut med tillvaron.
Det samhälle vi nu har, har uppstått av att 349 personer agerar verkställande organ till EU, samt till Sveriges och världens rikaste människor. Jag tror inte att små enmans- och fåmansföretagare i allmänhet tycker att vårt land har utvecklats i rätt riktning med en allt mer utbredd fattigdom, utslagning, utbrändhet och människor som inte längre kan känna någon glädje eller framtidstro.
Krister Lilja
Initiativtagare till Tankesmedjan Humanpartiet.se
samt Knapptryckare
2025-08-12
En snabbare väg framåt i kampen mot sjukdomar och diagnoser
Ingen önskar sig att drabbas cancer, ADHD, autismspektrumstörningar, eller demenssjukdomar. Men det är ett faktum att vi befinner oss i en pandemiliknande situation när det gäller dessa sjukdomar och diagnoser. Visst är det viktigt med insamling av pengar till olika slags forskningsfonder för att vi ska kunna lära oss att bota eller lindra dessa sjukdomar och syndrom. Men vi borde även ställa oss frågan VARFÖR vi drabbas av dessa sjukdomar och syndrom i den extrema omfattning som nu sker?
Hur vore det om vi skulle vända på steken och i stället fråga oss om det finns något vi kan göra för att förhindra uppkomsten eller åtminstone minska risken för uppkomsten av cancer, ADHD, autismspektrumstörningar och demenssjukdomar, i stället för att enbart inrikta oss på att försöka lära oss att bota dem i en mycket ojämn kamp? Sjukvården är på väg att krackelera och kommer att få svårt att ta hand om alla nya fall. Vi är med andra ord på väg in i en vårdkris utan dess like. Det finns ett positivt svar på detta.
Det finns en långt kommen forskning kring vad som kan vara orsaken till en stor del av ovan nämnda sjukdomar och syndrom. Den amerikanske forskaren Martin Pall är en av världens mest insatta personer i hur elektromagnetisk strålning påverkar våra celler i kroppen. Hur många har hört talas om VGCC (Voltage-Gated Calcium Channels) och om hur dessa aktiveras vid exponering av pulsad elektromagnetisk strålning? Hade vi haft oberoende medier och television, så hade nog många av oss känt till VGCC.
I Martin Palls forskning har han konstaterat en icke termisk påverkan på våra celler genom de spänningsstyrda kalciumkanalerna. De gränsvärden som Strålskyddsmyndigheten fastställt baseras helt på uppvärmningseffekten av kroppen och saknar därför helt relevans, när det gäller de skadeverkningar som Martin Pall presenterar.
Krister Lilja
Initiativtagare till Tankesmedjan Humanpartiet.se
samt Knapptryckare
Ingen önskar sig att drabbas cancer, ADHD, autismspektrumstörningar, eller demenssjukdomar. Men det är ett faktum att vi befinner oss i en pandemiliknande situation när det gäller dessa sjukdomar och diagnoser. Visst är det viktigt med insamling av pengar till olika slags forskningsfonder för att vi ska kunna lära oss att bota eller lindra dessa sjukdomar och syndrom. Men vi borde även ställa oss frågan VARFÖR vi drabbas av dessa sjukdomar och syndrom i den extrema omfattning som nu sker?
Hur vore det om vi skulle vända på steken och i stället fråga oss om det finns något vi kan göra för att förhindra uppkomsten eller åtminstone minska risken för uppkomsten av cancer, ADHD, autismspektrumstörningar och demenssjukdomar, i stället för att enbart inrikta oss på att försöka lära oss att bota dem i en mycket ojämn kamp? Sjukvården är på väg att krackelera och kommer att få svårt att ta hand om alla nya fall. Vi är med andra ord på väg in i en vårdkris utan dess like. Det finns ett positivt svar på detta.
Det finns en långt kommen forskning kring vad som kan vara orsaken till en stor del av ovan nämnda sjukdomar och syndrom. Den amerikanske forskaren Martin Pall är en av världens mest insatta personer i hur elektromagnetisk strålning påverkar våra celler i kroppen. Hur många har hört talas om VGCC (Voltage-Gated Calcium Channels) och om hur dessa aktiveras vid exponering av pulsad elektromagnetisk strålning? Hade vi haft oberoende medier och television, så hade nog många av oss känt till VGCC.
I Martin Palls forskning har han konstaterat en icke termisk påverkan på våra celler genom de spänningsstyrda kalciumkanalerna. De gränsvärden som Strålskyddsmyndigheten fastställt baseras helt på uppvärmningseffekten av kroppen och saknar därför helt relevans, när det gäller de skadeverkningar som Martin Pall presenterar.
Krister Lilja
Initiativtagare till Tankesmedjan Humanpartiet.se
samt Knapptryckare
2025-04-27
Om den dolda lönedumpningen
I min hemkommun har frågan om att återföra städningen i kommunal regi tagits upp vid olika tillfällen. I lokaltidningen tycker Moderaterna att man ska låta proffsen, alltså entreprenörerna, sköta städningen eftersom det blir billigare.
Vad de egentligen menar är att de vill behålla det slavarbetssystem som införts i många kommuner, sedan början av 2000-talet. Med detta menar jag den extrema ökningen av arbetsbelastningen som kunnat genomföras genom att lägga ut städjobben hos stora entreprenörs-kedjor, med stöd av den gränslösa konkurrensen om jobben som införts via EU-medlemskapet och genom övrig arbetskraftsimport.
Arbetets värde har sjunkit rejält genom den dolda lönedumpningen. Mellan 2004 och 2007 hade jag ett städjobb i grannkommunerna och fortfarande med helt normala arbetsförhållanden. Ett 3-vånings trapphus städade jag under 30 minuters betald arbetstid. Trots att jag jobbade deltid 60 procent med normal arbetstakt, så började jag känna av smärtor från nacke och axlar.
I dag betalar arbetsgivare lön för ända ner till 5 minuters städning av ett 3-vånings trapphus i min hemkommun, vilket innebär en sjättedel i arbetarlön för ett specifikt arbetsmoment, mot vad som var normalt tidigare. Därmed har man passerat alla gränser för vad som borde vara möjligt i fråga om försämring av arbetsmiljön och ökning av arbetsbelastningen.
När man betraktar dagens arbetssituation så kan man inte tro att det någonsin har funnits en arbetarrörelse med skyddsombudsverksamhet eller en arbetsmiljöinspektion i detta land. Hur fort ska inte en människokropp slitas ut med en arbetsbelastning som kan vara uppemot 6 gånger högre, för att dölja den låga lönen? Det är inte alls konstigt att fler blir sjuka av stress och att det kryper ner i åldrarna. Tänk så många arbetslösa som skulle kunna sysselsättas med en återställning till normala arbetsvillkor med normal lön.
Krister Lilja
Initiativtagare till Tankesmedjan Humanpartiet.se
samt Knapptryckare
I min hemkommun har frågan om att återföra städningen i kommunal regi tagits upp vid olika tillfällen. I lokaltidningen tycker Moderaterna att man ska låta proffsen, alltså entreprenörerna, sköta städningen eftersom det blir billigare.
Vad de egentligen menar är att de vill behålla det slavarbetssystem som införts i många kommuner, sedan början av 2000-talet. Med detta menar jag den extrema ökningen av arbetsbelastningen som kunnat genomföras genom att lägga ut städjobben hos stora entreprenörs-kedjor, med stöd av den gränslösa konkurrensen om jobben som införts via EU-medlemskapet och genom övrig arbetskraftsimport.
Arbetets värde har sjunkit rejält genom den dolda lönedumpningen. Mellan 2004 och 2007 hade jag ett städjobb i grannkommunerna och fortfarande med helt normala arbetsförhållanden. Ett 3-vånings trapphus städade jag under 30 minuters betald arbetstid. Trots att jag jobbade deltid 60 procent med normal arbetstakt, så började jag känna av smärtor från nacke och axlar.
I dag betalar arbetsgivare lön för ända ner till 5 minuters städning av ett 3-vånings trapphus i min hemkommun, vilket innebär en sjättedel i arbetarlön för ett specifikt arbetsmoment, mot vad som var normalt tidigare. Därmed har man passerat alla gränser för vad som borde vara möjligt i fråga om försämring av arbetsmiljön och ökning av arbetsbelastningen.
När man betraktar dagens arbetssituation så kan man inte tro att det någonsin har funnits en arbetarrörelse med skyddsombudsverksamhet eller en arbetsmiljöinspektion i detta land. Hur fort ska inte en människokropp slitas ut med en arbetsbelastning som kan vara uppemot 6 gånger högre, för att dölja den låga lönen? Det är inte alls konstigt att fler blir sjuka av stress och att det kryper ner i åldrarna. Tänk så många arbetslösa som skulle kunna sysselsättas med en återställning till normala arbetsvillkor med normal lön.
Krister Lilja
Initiativtagare till Tankesmedjan Humanpartiet.se
samt Knapptryckare
2025-02-06
En ny folk- och arbetarrörelse kan återuppbygga Sverige
I Expressen den 5 februari 2025 ställer sig drottning Silvia frågan "Vart tog det fina Sverige vägen?" under besöket i Örebro där skolskjutningen nyligen ägt rum. Det märkliga är att Expressen på nätet placerat artikeln i underavdelningen nöje/kungligt, vilket minst sagt måste betraktas som ytterst opassande med tanke på det tragiska som inträffat. Det framgår också av artikeln att det är Drottningens och Kungens stora önskan, att vi alla tillsammans bygger upp det fina Sverige som har varit.
För att förstå att Sverige, sedan vi lämnade 1980-talet, har gått en lång och socialpolitisk kräftgång, vilket leder till ett sådant samhälle vi har i dag, så måste analysen ske underifrån och inte uppifrån. Man måste förstå vilken obalans som skapats i Sveriges parlament främst genom Socialdemokraternas sidbyte i politiken under 1980-talet, då man anammade högerns idéer, det vill säga att öka vinsterna genom att sänka lönerna. Vinstmaximeringsprincipen har överskuggat allt annat och har tillsammans med orättvisa skattepolitiska omfördelningar, lett till att vårt gamla Välfärdssverige helt är på väg att trasas sönder.
Den klasskamp och solidaritetsanda som från 1930-talet fram till 1980-talet förde Sverige mot en bred och allmän välfärd, har utbytts mot ett system där fler och fler arbetare polariseras mot varandra här i Sverige, på liknande sätt som strejkbrytarna och arbetarna polariserades mot varandra i Ådalen-konflikten 1931.
Genom att fortsätta rösta på de riksdagspartier som de senaste 40 åren har ställt till med allt detta, så har vi fått det samhälle vi förtjänar med en social utslagning utan dess like. De flesta av Sveriges röstberättigade utgör dock tillsammans en stor och mäktig arbetarrörelse. Genom införandet av direktdemokrati så tror jag att den kollektiva intelligensen kommer att återuppbygga vårt trasiga Sverige.
Krister Lilja
Initiativtagare till Tankesmedjan Humanpartiet.se
samt Knapptryckare
I Expressen den 5 februari 2025 ställer sig drottning Silvia frågan "Vart tog det fina Sverige vägen?" under besöket i Örebro där skolskjutningen nyligen ägt rum. Det märkliga är att Expressen på nätet placerat artikeln i underavdelningen nöje/kungligt, vilket minst sagt måste betraktas som ytterst opassande med tanke på det tragiska som inträffat. Det framgår också av artikeln att det är Drottningens och Kungens stora önskan, att vi alla tillsammans bygger upp det fina Sverige som har varit.
För att förstå att Sverige, sedan vi lämnade 1980-talet, har gått en lång och socialpolitisk kräftgång, vilket leder till ett sådant samhälle vi har i dag, så måste analysen ske underifrån och inte uppifrån. Man måste förstå vilken obalans som skapats i Sveriges parlament främst genom Socialdemokraternas sidbyte i politiken under 1980-talet, då man anammade högerns idéer, det vill säga att öka vinsterna genom att sänka lönerna. Vinstmaximeringsprincipen har överskuggat allt annat och har tillsammans med orättvisa skattepolitiska omfördelningar, lett till att vårt gamla Välfärdssverige helt är på väg att trasas sönder.
Den klasskamp och solidaritetsanda som från 1930-talet fram till 1980-talet förde Sverige mot en bred och allmän välfärd, har utbytts mot ett system där fler och fler arbetare polariseras mot varandra här i Sverige, på liknande sätt som strejkbrytarna och arbetarna polariserades mot varandra i Ådalen-konflikten 1931.
Genom att fortsätta rösta på de riksdagspartier som de senaste 40 åren har ställt till med allt detta, så har vi fått det samhälle vi förtjänar med en social utslagning utan dess like. De flesta av Sveriges röstberättigade utgör dock tillsammans en stor och mäktig arbetarrörelse. Genom införandet av direktdemokrati så tror jag att den kollektiva intelligensen kommer att återuppbygga vårt trasiga Sverige.
Krister Lilja
Initiativtagare till Tankesmedjan Humanpartiet.se
samt Knapptryckare
2024-11-29
Över 40 år med baklängespolitik
Vi närmar oss Julen och och jag tror att välgörenhetsorganisationerna i Sverige kommer att känna av ett hårt tryck från alla behövande, i sina strävanden att göra Julen så dräglig som möjligt för så många som möjligt. Det hade inte behövt vara så, men det är nu vi ser facit av den politikomläggning som skedde inom socialdemokratin under 1980-talet.
Det ökande lidandet innefattar flertalet områden i samhället. Förutom återinförandet av fattigdomen, så är det många som far illa ute på arbetsmarknaden. Förr i tiden sa man att arbete befrämjar hälsa och välstånd, men så är det inte i dag när allt fler i åldern 20 till 40 år tvingas sjukskriva sig på grund av stress och utmattningssyndrom. Jag tror att hälsan hos arbetare i dag är sämre än vad den var förr, då man kanske hade en arbetsdag på 12 timmar. Även om arbetsdagen var lång och arbetet tungt och slitsamt, så har jag svårt att tro att man då kände en stress på samma sätt som i dag. Och man bodde där arbetet fanns, så ingen tid lades på en belastande arbetspendling.
Ordet "stress" skulle kunna bytas ut mot "hög arbetsbelastning" eller varför inte "dold lönedumpning" vilket är samma sak. För varför är arbetsbelastningen hög? Jo, för att dölja sänkningen av arbetets värde som Socialdemokraterna med sina fackföreningar har kommit överens med arbetsgivarna om att genomföra. Vad är syftet med att sänka lönerna? Jo, att öka aktievinsterna för de människor som har sådant överskott på kapital, att de kan investera i aktier och på så sätt få in mer pengar, utan att arbeta.
Hur har man fått arbetarna i Sverige att lämna de grundläggande kampprinciper som arbetarkampen grundat sig på, att tillsammans och i solidarisk anda kämpa för högre löner och för en bättre arbetsmiljö? Jo, genom arbetslöshets- och konkurrensskapande åtgärder, samt försätta den socialdemokratiska arbetarrörelsen i passivitetsläge.
Krister Lilja
Initiativtagare till Tankesmedjan Humanpartiet.se
samt Knapptryckare
Vi närmar oss Julen och och jag tror att välgörenhetsorganisationerna i Sverige kommer att känna av ett hårt tryck från alla behövande, i sina strävanden att göra Julen så dräglig som möjligt för så många som möjligt. Det hade inte behövt vara så, men det är nu vi ser facit av den politikomläggning som skedde inom socialdemokratin under 1980-talet.
Det ökande lidandet innefattar flertalet områden i samhället. Förutom återinförandet av fattigdomen, så är det många som far illa ute på arbetsmarknaden. Förr i tiden sa man att arbete befrämjar hälsa och välstånd, men så är det inte i dag när allt fler i åldern 20 till 40 år tvingas sjukskriva sig på grund av stress och utmattningssyndrom. Jag tror att hälsan hos arbetare i dag är sämre än vad den var förr, då man kanske hade en arbetsdag på 12 timmar. Även om arbetsdagen var lång och arbetet tungt och slitsamt, så har jag svårt att tro att man då kände en stress på samma sätt som i dag. Och man bodde där arbetet fanns, så ingen tid lades på en belastande arbetspendling.
Ordet "stress" skulle kunna bytas ut mot "hög arbetsbelastning" eller varför inte "dold lönedumpning" vilket är samma sak. För varför är arbetsbelastningen hög? Jo, för att dölja sänkningen av arbetets värde som Socialdemokraterna med sina fackföreningar har kommit överens med arbetsgivarna om att genomföra. Vad är syftet med att sänka lönerna? Jo, att öka aktievinsterna för de människor som har sådant överskott på kapital, att de kan investera i aktier och på så sätt få in mer pengar, utan att arbeta.
Hur har man fått arbetarna i Sverige att lämna de grundläggande kampprinciper som arbetarkampen grundat sig på, att tillsammans och i solidarisk anda kämpa för högre löner och för en bättre arbetsmiljö? Jo, genom arbetslöshets- och konkurrensskapande åtgärder, samt försätta den socialdemokratiska arbetarrörelsen i passivitetsläge.
Krister Lilja
Initiativtagare till Tankesmedjan Humanpartiet.se
samt Knapptryckare